Akuten


akuten Akuten IMG 2229

Akuten – US Linköping

Ja men nej. Det var ju ingen bra vecka det här direkt. Det blev en resa till akuten och massa extra tester för att få koll på hälsan.

Jag har förvisso känt mig lite sådär halvbra sista veckorna. Inget allvarligt, men ändå nåt som tärde på energin. Orken har det inte varit något vidare med och sömnen har varit lite, tja vad ska man säga, annorlunda. Sen gjorde jag väl det mindre kloka beslutet i söndags att ge mig ut på en löptur för att testa min maxpuls. Jag kände redan från start att det här inte var nån vidare bra idé. Men när man väl tagit sig till spåret och börjat lufsa så är det ganska svårt att vända och ge upp.

 

Passet gick otroligt dåligt. Jag är väl lite för envis när det

akuten Akuten IMG 2216

Maxpuls

gäller min kropp och tvingade den att köra backträningar för att verkligen få ut maxpuls. Sen att det regnade och var kolsvart var ju bara ingredienser som gjorde soppan än värre. Nåja ett träningspass är ju ändå ett träningspass… eller.

Dagen efter var ändå rätt ok. Jag hade för ovanlighetens skull lite träningsvärk i benen, vilket jag såg som en positiv överraskning. Jag får väldigt sällan muskelvärk på grund av träning. Men sen kom den skumma känslan i huvudet. Då är det inte värken som är jobbig, den har jag liksom alltid, men en obeskrivlig skum känsla av att nåt inte står rätt till. Jag började nysa och hosta och febern började göra sig hörd. Dock inget som fick mig att ens tänka på att åka in till akuten.

Tisdagen blev katastrof. Hade ett möte långt hemifrån och körde femtio mil och satt och nös konstant hela dagen. När jag kom hem så insåg jag att jag hade 39.5 i feber och där nånstans började jag inse att det inte bara var en manlig förkylning jag hade att göra med.

Jag kontaktade min läkare för att informera att jag nog kanske skulle göra lite extra provtagningar för att se så inte njuren mår dåligt. Inte för att jag trodde det, för den har hittills aldrig brytt sig om hur resten av kroppen mår (på ett bra sätt alltså). Jag började få insikten att jag troligen inte skulle ha bra provsvar så jag blev skjutsad till Linköping och tänkte vänta ut provsvaren. Väl där och genomförd provtagning så satte jag mig i ett hörn och väntade och uppdaterade konstant min journal på nätet för att se om resultaten kommit.

Efter drygt två timmar så kände jag att det gick åt fel håll med mitt mående. Hade kontakt med min läkare som nu vänligen men bestämt tyckte att jag nog skulle gå upp till akuten istället. Ja, jag gör oftast (sic!) som min läkare säger och letade mig fram till akuten och skrev in mig. Jag förklarade att jag redan hade tagit massa prover och att svaren sannolikt skulle komma alldeles snart.

Här märker man, iaf jag, att vården fungerar utmärkt. Jag sa direkt att jag var njurtransplanterad och vips så var väntetiden på akuten bara en kvart, sen fick jag komma in på ett eget rum som de gjort i ordning så jag slapp ligga i ”kontorslandskapet”. Läkaren och det teamet med sjuksköterskor jag fick var helt kanon. Jag fick en yngre kvinnlig läkare som var så engagerad och lyssnande att jag blev lite paff. På en akutmottagning förväntar jag mig stress och standardtester. Här lyssnade hon ”på riktigt” och kollade upp journalen och anteckningar och ringde även andra instanser jag haft med att göra för att få en så bra bild som möjligt. Jag förvarnade att jag är svårdiagnostiserad pga immunosuppresiva läkemedel och en kronisk huvudvärk.

Hur mådde jag då? Jo jag hade en förhöjd CRP vilket är rätt ovanligt då denna brukar gömma sig bakom mina andra mediciner, så en infektion eller virus fanns/finns i kroppen. För säkerhetsskull så gjordes det lungröntgen, EKG och det sattes in en hel del dropp då jag var lite uttorkad. Tack och lov så var njuren helt opåverkad. Mitt krea låt till och med riktigt bra för att vara i en uttorkad kropp och ”min” läkares citat om dess mående går till min topp tio av citat… ”Din njure mår som en Ferrari på Autobahn.”  Haha, ja vad ska man säga. Världsklass.

Hur som helst. Jag är iaf hemma nu och jag får rida ut infektionen utan antibiotika då dessa är väldigt knöliga att få till när man går på de mediciner jag gör. Det är helt ok och huvudsaken är att inte njuren är drabbad. Jag får också lite starkare smärtstillande så kroppen får en chans att slappna av lite då huvudvärken annars hade tagit kål på mig.

Nu hoppas jag att detta var årets sista bakslag för hälsan och sista besöket på akuten för ett tag. Jag har ju för tusan ett lopp i oktober som jag skulle behöva träna inför. Annars blir det som vanligt, vilket inte är det bästa, att bara vila sig i form :-)

Lämna en kommentar