HJÄRT- OCH BLODTRYCKSLÄKEMEDEL

Eplerenon

Eplerenon är ett läkemedel som blockerar hormonet aldosteron och används framför allt vid vissa former av hjärtsvikt.

Det tillhör gruppen mineralkortikoidreceptorantagonister, MRA, och kan bidra till att avlasta hjärtat och minska risken för försämring. Samtidigt kan kalium stiga, så njurarna och provsvaren får vara med i projektgruppen från början.

Snabbfakta

Typ

Mineralkortikoidreceptorantagonist, MRA, och kaliumsparande läkemedel.

Aktiv substans

Eplerenon.

Beredningsform


Filmdragerade tabletter, vanligtvis i styrkorna 25 och 50 mg.

Används vid

Kronisk hjärtsvikt med nedsatt pumpförmåga och hos vissa patienter med hjärtsvikt efter hjärtinfarkt.

Viktigt att veta

Eplerenon kan höja kalium och påverka njurfunktionen. Kalium och kreatinin behöver därför kontrolleras före och efter insättning samt efter dosförändringar.

Vad är eplerenon?

Eplerenon blockerar mineralkortikoidreceptorn och minskar därmed effekten av hormonet aldosteron.

Aldosteron gör normalt att kroppen håller kvar natrium och vatten samtidigt som kalium utsöndras genom njurarna. Vid hjärtsvikt kan en långvarigt förhöjd aldosteroneffekt bidra till vätskeansamling, högt blodtryck och ogynnsamma förändringar i hjärtmuskeln.

När eplerenon blockerar aldosteron minskar dessa effekter. I de doser som används vid hjärtsvikt är läkemedlets viktigaste uppgift inte att ge en dramatisk vätskedrivning, utan att skydda hjärtat och minska risken för sjukhusvård och allvarlig försämring.

Eplerenon är närbesläktat med spironolakton men verkar mer selektivt på aldosteronreceptorn. Därför ger det vanligen färre hormonella biverkningar. Det är alltså spironolaktons mer lågmälda kusin: samma kaliumintresse, mindre engagemang i bröstkörtlarna.

Varför används eplerenon?

Eplerenon används främst för att:

  • behandla kronisk hjärtsvikt med nedsatt pumpförmåga
  • minska risken för försämring och sjukhusvård
  • användas efter hjärtinfarkt hos vissa personer med nedsatt vänsterkammarfunktion och hjärtsvikt
  • ingå tillsammans med andra hjärtsviktsläkemedel
  • användas som alternativ när spironolakton ger besvärliga hormonella biverkningar

Eplerenon ingår i gruppen MRA som används i basbehandlingen vid hjärtsvikt med nedsatt pumpförmåga. Det ersätter inte övriga hjärtsviktsläkemedel utan används normalt som en del av en kombinationsbehandling.

Så tar du eplerenon

Eplerenon ska tas enligt läkarens ordination. Dosen bestäms bland annat utifrån hjärtfunktion, kaliumvärde, njurfunktion och andra läkemedel.

Dosering och rutiner

  • Läkemedlet tas vanligtvis en gång per dag.
  • Ta tabletten vid ungefär samma tid varje dag.
  • Eplerenon kan tas med eller utan mat.
  • Ändra inte dosen på egen hand.
  • Ta inte dubbel dos för att kompensera för en glömd dos.
  • Sluta inte med behandlingen utan kontakt med läkare.
  • Följ alltid instruktionerna om provtagning.

    Vid kronisk hjärtsvikt inleds behandlingen ofta med 25 mg dagligen och kan därefter höjas till 50 mg dagligen, beroende på kalium och njurfunktion. Vid måttligt nedsatt njurfunktion kan en lägre startdos, exempelvis 25 mg varannan dag, behövas.

Praktiskt viktigt

Undvik kaliumtabletter och kaliumbaserade saltersättningar om de inte uttryckligen ordinerats.

Kontakta mottagningen vid:

  • kraftig diarré eller upprepade kräkningar
  • feber och svårt att dricka
  • tydligt minskad urinmängd
  • svår yrsel eller svimningskänsla
  • ny medicinering som påverkar njurar, blodtryck eller kalium

Vid uttorkning kan njurfunktionen försämras och kalium stiga. Det är då klokare att ringa mottagningen än att bedriva egen kardiologisk försöksverksamhet från köksbordet.

Provtagning och uppföljning

Kalium och njurfunktion är de viktigaste kontrollerna under behandling med eplerenon.

Vanliga prover och kontroller är:

  • kalium
  • kreatinin
  • eGFR
  • natrium
  • blodtryck
  • vikt
  • symtom på hjärtsvikt
  • tecken på uttorkning

Enligt produktinformationen bör kalium mätas före behandlingsstart, under den första veckan och efter ungefär en månad. Samma kontroller behövs efter dosändringar, och därefter regelbundet utifrån individuell risk.

Behandlingen ska inte påbörjas om kalium är över 5,0 mmol/l. Eplerenon är kontraindicerat vid avancerad njursvikt med eGFR under 30 ml/min/1,73 m².

Eplerenonkoncentrationen mäts normalt inte i blodet. Det är kalium, njurfunktion och behandlingseffekt som får stå för föreställningen.

Biverkningar och viktiga varningar

Alla får inte biverkningar. Risken påverkas framför allt av njurfunktion, kaliumvärde, dos och andra läkemedel.

Vanliga/viktiga biverkningar
  • förhöjt kalium
  • yrsel
  • lågt blodtryck
  • huvudvärk
  • diarré
  • illamående
  • förstoppning
  • muskelkramper
  • hosta
  • hudutslag eller klåda
  • stigande kreatinin
  • försämrad njurfunktion
  • trötthet eller svaghet

Hyperkalemi och nedsatt njurfunktion hör till de viktigaste riskerna under behandling. Gynekomasti kan förekomma, men rapporteras mer sällan än vid spironolakton.

Kontakta vården vid
  • hjärtklappning eller oregelbunden puls
  • uttalad muskelsvaghet
  • svår yrsel eller svimning
  • mycket minskad urinmängd
  • kraftiga kräkningar eller diarré
  • förvirring eller ovanlig slöhet
  • snabb försämring av allmäntillståndet
  • svullnad i ansikte, läppar, tunga eller svalg
  • andningssvårigheter
  • snabbt ökande svullnad eller andfåddhet

    Svullnad i ansikte eller svalg kan vara angioödem och ska bedömas akut.

Viktig varning

Eplerenon kan orsaka allvarligt förhöjt kalium, särskilt vid nedsatt njurfunktion eller tillsammans med andra läkemedel som höjer kalium.

Kombinera inte eplerenon med andra kaliumsparande diuretika eller kaliumtillskott utan tydlig läkarordination. För mycket kalium kan påverka hjärtats rytm även om man inte känner några tydliga symtom.

Kalium är med andra ord en usel lagervara. Kroppen vill ha rätt mängd, inte ett familjepack.

Kalium och njurfunktion

Eplerenon gör att njurarna utsöndrar mindre kalium.

Hos personer med nedsatt njurfunktion är förmågan att göra sig av med kalium redan reducerad. Risken för hyperkalemi blir därför större, särskilt tillsammans med ACE-hämmare, ARB, ARNI, NSAID eller andra kaliumhöjande läkemedel.

Det nationella vårdprogrammet för kronisk njursjukdom betonar att MRA kan användas vid bland annat hjärtsvikt och svårbehandlad hypertoni, men att kalium och njurfunktion måste följas noggrant hos personer med nedsatt njurfunktion.

Ett mindre stigande kreatinin kan ibland ses efter insättning. Större förändringar behöver bedömas tillsammans med:

  • kalium
  • blodtryck
  • vätskebalans
  • övriga läkemedel
  • symtom på hjärtsvikt

Eplerenon och spironolakton

Eplerenon och spironolakton tillhör båda gruppen MRA och blockerar aldosteronets effekt.

Den viktigaste praktiska skillnaden är att eplerenon är mer selektivt. Det påverkar könshormonreceptorer mindre och ger därför normalt lägre risk för:

  • gynekomasti
  • ömma bröst
  • menstruationsrubbningar
  • sexuella biverkningar

Eplerenon är däremot inte riskfritt. Båda läkemedlen kan höja kalium och påverka njurfunktionen.

Läkemedlen ska inte användas tillsammans och ska inte bytas milligram för milligram utan läkarordination. Samma släkt, olika passhandlingar.

Interaktioner

Eplerenon kan påverkas av flera läkemedel, framför allt sådana som påverkar kalium, njurfunktion, blodtryck eller enzymet CYP3A4.

Särskild försiktighet behövs tillsammans med:

  • ACE-hämmare
  • ARB
  • ARNI
  • kaliumtillskott
  • andra kaliumsparande läkemedel
  • trimetoprim
  • takrolimus
  • ciklosporin
  • litium
  • andra blodtryckssänkande läkemedel
  • läkemedel som påverkar njurfunktionen

Kombinationen eplerenon, ACE-hämmare och ARB samtidigt är kontraindicerad på grund av risken för hyperkalemi och njurpåverkan.

SEplerenon bryts ned via CYP3A4.

Starka hämmare, exempelvis vissa svampmedel, antivirala läkemedel och antibiotika, kan kraftigt höja koncentrationen och ska inte kombineras med eplerenon.

Exempel är:

  • ketokonazol
  • itrakonazol
  • ritonavir
  • klaritromycin

Måttliga hämmare, exempelvis verapamil, diltiazem, amiodaron och flukonazol, kan kräva begränsad eplerenondos.

Johannesört, rifampicin, karbamazepin och fenytoin kan i stället sänka koncentrationen och minska effekten.

NSAID kan öka risken för njurpåverkan och högt kalium.

Exempel är:

  • ibuprofen
  • naproxen
  • diklofenak

Risken är särskilt stor vid njursjukdom, uttorkning eller samtidig behandling med ACE-hämmare eller ARB.

Fråga läkare eller apotek före användning. Receptfritt betyder fortfarande inte att njurarna lämnat skriftligt samtycke.

Eplerenon kan tas med eller utan mat.

Undvik kaliumtillskott och saltersättningar som innehåller kalium om de inte ordinerats. Vanlig mat behöver däremot inte förbjudas på måfå. Kostråd ska styras av kaliumvärden och njurfunktion, inte av internets allmänna bananpanik.

Johannesört bör undvikas eftersom det kan minska eplerenons effekt.

Även andra kosttillskott kan påverka kalium, blodtryck eller njurfunktion. Kontrollera därför innehållet med läkare eller apotek.

Ett beige piller från en harmonisk skogsglänta kan fortfarande ställa till med full farmakologisk oreda.

Alkohol kan förstärka yrsel och blodtrycksfall.

Var särskilt försiktig om du redan har lågt blodtryck, använder flera hjärtläkemedel eller nyligen haft diarré eller kräkningar.

Graviditet och amning

Det finns begränsad erfarenhet av eplerenon under graviditet. Behandling ska därför bedömas individuellt och användas med försiktighet.

Det är inte klarlagt om eplerenon går över i bröstmjölk hos människa. Läkaren behöver därför bedöma om amningen eller behandlingen ska fortsätta.

Sluta inte med eplerenon på egen hand vid graviditet eller graviditetsönskemål. Hjärtsvikt behöver fortfarande behandlas, även när livsplaneringen beslutat att lägga in ett extra möte.

FAQ

Vanliga frågor

Ja, det är ett kaliumsparande läkemedel. I de lägre doser som används vid hjärtsvikt är den viktigaste effekten däremot att blockera aldosteron och skydda hjärtat, snarare än att ge kraftig urinökning.

Nej. De tillhör samma läkemedelsgrupp men är olika substanser. Eplerenon är mer selektivt och ger vanligen färre hormonella biverkningar.

Eplerenon gör att kroppen håller kvar mer kalium. Vid nedsatt njurfunktion eller olämpliga läkemedelskombinationer kan nivån bli farligt hög.

Kalium bör kontrolleras före behandlingsstart, under första veckan och efter ungefär en månad. Därefter bestäms intervallet individuellt och nya prover behövs efter dosändringar.

Ja. Kreatinin kan stiga och njurfunktionen kan försämras, särskilt vid uttorkning, lågt blodtryck eller andra läkemedel som påverkar njurarna.

Inte utan tydlig ordination. Kombinationen kan orsaka allvarlig hyperkalemi.

Det kan förekomma, men är mindre vanligt än vid spironolakton.

Ja, kombinationen används ofta vid hjärtsvikt, men kalium och njurfunktion måste följas. Eplerenon ska däremot inte kombineras med både ACE-hämmare och ARB samtidigt.

NSAID som ibuprofen kan öka risken för njurpåverkan och högt kalium. Fråga läkare eller apotek före användning.

Det kan användas hos vissa patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion och tecken på hjärtsvikt. Behandlingen inleds normalt av hjärtspecialist efter individuell bedömning.

Information

Senast uppdaterad

Juli 2026

Medicinsk information

Texten handlar främst om eplerenon vid kronisk hjärtsvikt och hjärtsvikt efter hjärtinfarkt.

Lämplighet och dosering påverkas i hög grad av kalium, njurfunktion och övriga läkemedel.

Viktigt

Informationen på Njurpaj ersätter inte individuell medicinsk rådgivning.

Din ordination och instruktionerna från hjärt-, njur- eller specialistmottagningen gäller alltid före generell information.

Ändra aldrig dosen och sluta aldrig med eplerenon utan kontakt med behandlande läkare.

Relaterade länkar

  • Spironolakton – närbesläktad MRA med större risk för hormonella biverkningar
  • Natrium – saltbalans som kan påverkas av vätskedrivande läkemedel
  • ARB – läkemedel som påverkar renin–angiotensinsystemet
  • Kreatinin – prov som används för att följa njurfunktionen
  • eGFR – uppskattning av njurarnas filtreringsförmåga
  • ARNI – kombinationsbehandling som används vid vissa former av hjärtsvikt
  • Hjärtsvikt – sjukdom där vätskeansamling ofta behandlas med diuretika
  • Blodtryck – kan sjunka under behandling med furosemid
  • ACE-hämmare – blodtrycks- och njurskyddande läkemedel som kan höja kalium
  • Hyperkalemi – förhöjt kalium som kan påverka hjärtrytmen