B-MCHC
MCHC visar hur koncentrerat hemoglobinet är inne i de röda blodkropparna.
Värdet används tillsammans med bland annat Hb, MCV och MCH för att bedöma de röda blodkropparna och utreda olika former av blodbrist.
Snabbfakta om B-MCHC
Typ |
Enhet |
Normalvärde |
Påverkas av |
Bra att veta |
|
Beräknat blodvärde som ingår i eller kan räknas fram från blodstatus |
g/L |
Ofta omkring 320–360 g/L hos vuxna |
Hb, EVF, järnbrist, ärftliga blodsjukdomar och vissa felkällor i provet |
Referensintervallet varierar mellan laboratorier och MCHC rapporteras inte längre rutinmässigt överallt |
Referensintervallet varierar mellan laboratorier och MCHC rapporteras inte längre rutinmässigt överallt
Vad är B-MCHC?
MCHC står för Mean Corpuscular Hemoglobin Concentration och beskriver den genomsnittliga koncentrationen av hemoglobin i de röda blodkropparna.
Hemoglobin är det protein som transporterar syre från lungorna till kroppens vävnader. MCHC visar alltså inte hur mycket hemoglobin som finns i hela blodet, utan hur tätt hemoglobinet är packat inne i blodkropparna.
Värdet mäts vanligtvis inte direkt utan beräknas genom att mängden hemoglobin, Hb, jämförs med den andel av blodet som består av röda blodkroppar, EVF:
MCHC = Hb ÷ EVF
MCHC bedöms tillsammans med andra delar av blodstatus, framför allt Hb, MCV och MCH. Ett enskilt MCHC-värde ger sällan hela förklaringen till varför någon har blodbrist.
Flera svenska laboratorier har slutat rapportera MCHC rutinmässigt eftersom MCH oftast ger liknande och mer användbar information vid utredning av blodbrist.
Varför tar man provet?
MCHC kan användas för att:
- utreda orsaken till blodbrist
- bedöma hemoglobininnehållet i de röda blodkropparna
- upptäcka tecken på järnbrist
- komplettera bedömningen av Hb, MCV och MCH
- bidra till utredningen av vissa ärftliga blodsjukdomar
MCHC beställs sällan helt ensamt. Det är snarare en medlem i blodstatusens lilla bokstavskommitté, där alla har en åsikt men ingen bör fatta beslut på egen hand.
Hur tolkar man B-MCHC?
MCHC behöver alltid bedömas tillsammans med övriga blodvärden och det referensintervall som anges på provsvaret.
Ett lågt värde betyder att de röda blodkropparna innehåller en lägre koncentration av hemoglobin än normalt. Det ses framför allt vid järnbrist och andra tillstånd där blodkropparna blir blekare än vanligt.
Ett högt värde är betydligt ovanligare. Det kan förekomma vid vissa sjukdomar i de röda blodkropparna, men kan också bero på att provet eller analysen har påverkats av en felkälla.
| Provsvar | Kan betyda | Viktigt att tänka på |
|---|---|---|
| Tydligt lågt MCHC | De röda blodkropparna innehåller för lite hemoglobin i förhållande till sin volym | Uttalad järnbrist, talassemi eller långvarig blodbrist |
| Lätt sänkt MCHC | Kan vara ett tidigt tecken på att hemoglobinbildningen är påverkad | Begynnande järnbrist, inflammation eller kronisk sjukdom |
| MCHC inom referensintervallet | Hemoglobinkoncentrationen i blodkropparna är normal | Vanligt fynd, men utesluter inte blodbrist eller annan sjukdom |
| Lätt förhöjt MCHC | Ovanligt och behöver jämföras med övriga blodvärden | Tillfällig variation, provpåverkan eller förändrade röda blodkroppar |
| Tydligt förhöjt MCHC | Kan tyda på onormalt täta eller sköra röda blodkroppar, men värdet bör kontrolleras | Hereditär sfärocytos, hemolys, köldagglutininer eller analysfel |
Ett lågt MCHC leder ofta vidare till kontroll av exempelvis ferritin, järnstatus, MCV och MCH. Ett oväntat högt värde behöver däremot ofta först granskas med lätt höjt ögonbryn, eftersom tekniska felkällor är vanligare än dramatiska medicinska förklaringar.
MCHC är med andra ord en ledtråd, inte laboratoriets motsvarighet till att gärningsmannen hittas stående bredvid kroppen med en blodig ljusstake.
Vanliga frågor – FAQ
Kategori: Blodprov
Ämne: B-MCHC, blodstatus och anemi
Nivå: Grundläggande
Senast uppdaterad: 2026-07-13
Viktigt: Texten är allmän information och ersätter inte individuell bedömning från vården. B-MCHC ska alltid tolkas tillsammans med Hb, EVF, MCV, MCH, erytrocyter, retikulocyter, ferritin, järnstatus, njurfunktion, vätskestatus, läkemedel och den kliniska bilden.